De rebus naturae
Det finns en anledning till att nyliberaler är så ovilliga att acceptera att naturresurser kommer att ta slut. Jag har till och med läst exempel på hur någon nyliberal hävdar att marknadskrafterna kommer att se till att oljan inte tar slut. Han går inte så långt som att faktiskt säga att marknaden har guddomliga krafter, men han hyser en nästan religiös tilltro till att marknaden kommer att lösa allt, tycks det som. Jag förstår naturligtvis att han beskriver mekanismen bakom hur det här skall gå till, och om jag har förstått saken rätt menar han att om tillgången på olja blir för liten i förhållande till efterfrågan så kommer priset att öka, vilket kommer att skapa incitament till teknikutveckling, och vips har allt löst sig. Starkt förenklat. Egentligen säger de att när priset stiger så minskar efterfrågan på varan (till det nya priset), men det är en så verklighetsfrånvänd beskrivning. Efterfrågan efter varan finns ju kvar, men fattiga satar har inte råd med den. Men efterfrågan är inte, i den nyliberala världen, en fråga om vad människor vill, utan vad pengar vill. Och då är naturligtvis beskrivningen riktig.
Jag märker att jag har svårt att hålla mig till saken... Jag borde egentligen plugga till något helt annat, och är fruktansvärt trött, det kan vara därför...
Men det nyliberalen skrev stämmer ju i sak, oljan kommer inte att ta slut. När det blir alldeles för lite olja kvar kommer den att vara för dyr för att användas. Om vi inte förtsätter att subventionera den kraftigt. Då kommer vi att kunna krama ur den sista droppen ur jorden. Sen då?
Varför vill nyliberaler inte acceptera en verklighetsbeskrivning med ändliga resurser? Därför att det sabbar deras retoriska luftslott om att var och en kan vara sin egen lyckas smed. Det finns en botten på godisskålen, och kommer du sist eller blir undanknuffad (Afrika söder om Sahara, typ) så finns bara de äckliga bitarna kvar, eller inga alls, alldeles oavsett hur bra du är på att gräva fram godbitarna i en full godisskål. Och om de inte har kvar den idén, den amerikanska drömmen, hur skall man då förklara för dem som äger lite att det är bra med orättvisor?
Vår ekonomi bygger på lån, har jag förstått. Privatpersoner och juridiska personer lånar av banker, banker lånar av varandra och av centralbanker, länder lånar av varndra... Men låt oss inte glömma det enorma lån som ligger bakom allting: Lånet av naturens ting. vår mat, våra kläder, våra liv är lån. De måste betalas tillbaka. Inga skuldavskrivningar. Inga kosmiska valutafonder med räddningspaket. Däremot nedskärningar... Men vissa saker är svåra att acceptera, antar jag. Särskilt svårt att acceptera för den mäktige och rike är den egna litenheten, tycks det som...
Jag märker att jag har svårt att hålla mig till saken... Jag borde egentligen plugga till något helt annat, och är fruktansvärt trött, det kan vara därför...
Men det nyliberalen skrev stämmer ju i sak, oljan kommer inte att ta slut. När det blir alldeles för lite olja kvar kommer den att vara för dyr för att användas. Om vi inte förtsätter att subventionera den kraftigt. Då kommer vi att kunna krama ur den sista droppen ur jorden. Sen då?
Varför vill nyliberaler inte acceptera en verklighetsbeskrivning med ändliga resurser? Därför att det sabbar deras retoriska luftslott om att var och en kan vara sin egen lyckas smed. Det finns en botten på godisskålen, och kommer du sist eller blir undanknuffad (Afrika söder om Sahara, typ) så finns bara de äckliga bitarna kvar, eller inga alls, alldeles oavsett hur bra du är på att gräva fram godbitarna i en full godisskål. Och om de inte har kvar den idén, den amerikanska drömmen, hur skall man då förklara för dem som äger lite att det är bra med orättvisor?
Vår ekonomi bygger på lån, har jag förstått. Privatpersoner och juridiska personer lånar av banker, banker lånar av varandra och av centralbanker, länder lånar av varndra... Men låt oss inte glömma det enorma lån som ligger bakom allting: Lånet av naturens ting. vår mat, våra kläder, våra liv är lån. De måste betalas tillbaka. Inga skuldavskrivningar. Inga kosmiska valutafonder med räddningspaket. Däremot nedskärningar... Men vissa saker är svåra att acceptera, antar jag. Särskilt svårt att acceptera för den mäktige och rike är den egna litenheten, tycks det som...
