Den centrala frågan
Det här är en ny blogg där jag kommer att diskutera de frågor som ofta tappas bort i diskussioner om politisk praktik.
Frågan om ens ideologiska preferens är i min mening en av de viktigaste, för att inte säga den absolut centrala frågan man bör ställa sig när man bestämmer sig för vad man skall rösta. Anledningen till det är att man röstar faktiskt inte på sakfrågor, som man rimligen inte kan förutsäga fyra år i förväg, utan vad man gör när man röstar är att man ger någon annan mandat att fatta beslut för ens räkning. För att kunna bestämma mig för vem jag skall ge detta mandat måste jag fråga mig själv om den personen, eller oftare, det partiet, har samma värderingar som jag, samma syn på samhället, samma vision om ett gott samhälle, samma människorsyn o.s.v. Kort sagt, samma ideologi.
Den centrala frågan för mig är alltså: vilken ideologi tilltalar mig mest, INTE vilken ideologi "är jag". Det handlar inte om, eller bör inte handla om religioner där du måste svälja vissa dogmer för att få kalla dig det ena eller andra, och det finns inget självändamål i att sätta en ettikett på sig själv. Kanske finns det inget ord för just den uppfattning om samhället och världen som du har. Du har då, vid politiska val, alternativen att rösta på det alternativ som ligger dig närmast, eller starta ett eget politiskt parti, eller gå med i ett redan existerande parti och försöka påverka hur de tolkar sin ideologi. Eller så kan du "protestera" genom att rösta blankt, och vänta på att någon annan ska kämpa för dig. Jag kommer att skriva mer om vad jag tycker om blankröstning i ett senare inlägg.
Det här skriver jag egentligen för att jag behöver hjälp. Frågan jag har ställt mig i några dagar nu, eller egentligen ännu längre, men mer intensivt på sista tiden, är huruvida jag bör kalla mig socialist eller inte. Jag har försökt läsa in mig på definitioner av socialism, men det hjälper föga då det finns så många olika. Det kan i och för sig vara bra, då jag i så fall kan snickra ihop min egna version av socialism. Frågan är då vad poängen är med att kalla sig socialist. Jag skulle få två effekter av det: det första är att andra som kallar sig socialister lättare skulle känna igen mig som någon som, i grova drag i alla fall, har samma ideologiska preferens som de. Det andra är att folk som INTE kallar sig socialister kommer att döma mig, och tillskriva mig visa åsikter och ibland vissa andra attribut som kanske inte stämmer. De som inte kallar sig socialister har ju ofta en anledning till det, utifrån vad de uppfattar att socialism innebär, och de kommer då att tillskriva mig egenskaper som de inte tycker om, kanske helt i onödan.
Jag har flera gånger kommit i kontakt med det här klippet, där Olof Palme beskriver varför han är demokratisk socialist, men det hjälper inte så mycket, för han pratar inte så mycket om ideologi. Ingen säger sig vara för fattigdom och orättvisa utom fascister. Ideologin visar vägen för hur vi skall uppnå ett så bra samhälle som möjligt, och vad man överhuvud taget menar med ett "bra" samhälle. Jag håller i stort med de flesta socialistiska idéer om vad ett bra samhälle är, ett samhälle utan förtryck, men hur når man dit, och hur är det praktiskt möjligt. Jag ber dem, som av en slump hittat hit och som mot förmodan orkat läsa ända hit att svara i kommentarerna. Om du kallar dig själv socialist, varför gör du det? Funderar du ofta över vad det innebär? Om du INTE kallar dig själv socialist, varför inte? Vad är det som inte tilltalar dig med socialism
Tack!
