Vänsteretik
Nyliberal ekonomisk teori bygger på, såvitt jag förstår den, att om alla individer i ett samhälle strävar efter sin egen lycka, alltså har sin egen lycka som främsta mål, så kommer lyckan i samhället att maximeras. Förutom att det torde vara självkart att individer som tävlar mot varandra (och motarbetar varandra) för att uppnå ett mål ofta kommer att nå ett sämre resultat än samma individer som samarbetar för att nå samma mål, så tar den synen på ekonomin (och samhället) inte hänsyn till vilka etiska problem det för med sig. Tillåt mig att förklara:
Jag tror att de flesta är överens om att vi, när vi ställs inför etiska val, har några grundläggande frågor att ta hänsyn till. Jag anser att de kan delas in såhär: den egoistiska strävan efter den egna lyckan, och den empatiska strävan efter andras lycka. Delvis separat från dessa har vi den egoistiska strävan efter att skydda sig själv från att bli skadad, och den empatiska strävan efter att skydda andra från att bli skadade. De två sista kan tyckas vara identiska med de två första, om jag strävar efter min egen lycka vill jag självklart inte bli skadad, men när vi pratar om etiska prioriteringar måste de behandlas separat. Om det finns en kanelbulle, och någon har valet mellan att äta den själv (tillfredsställa sina behov) och att ge den till en främling (tillfredsställa någon annans behov) så väljer man nästan alltid att äta den själv. Inför valet mellan att äta den själv för att man är sugen eller ge den till någon som håller på att svälta ihjäl (förhindra någon annans skada), så väljer dock de flesta, tror jag, att ge bort den. För att ställa upp det här på ett överskådligt sätt kan man formulera fyra regler som kan underställas varandra enligt personlig preferens. Den viktigaste prioriteringen hos de flesta torde vara att inte själv bli skadad, alltså:
1. Undvik att jag blir skadad
Så långt håller de flesta med. Jag tror också att jag har med mig de flesta när jag säger att man inte prioriterar strävan efter sin egen eller andras lycka högre än att undvika att andra blir skadade. Jag vill alltså inte att min egen lycka skall vara på andras bekostnad. Då får vi:
1. Undvik att jag blir skadad
2. Undvik att andra blir skadade
Därefter är det ganska enkelt. Jag tycker att min egen lycka är viktigare än andras, alltså:
1. Undvik att jag blir skadad
2. Undvik att andra blir skadade
3. Sträva efter min egen lycka
4. Sträva efter andras lycka.
Titta på den listan. Jag strävar inte efter andras lycka om det hindrar min egen, jag strävar inte efter min egen lycka om det skadar andra, jag strävar inte efter att skydda andra från skada om det skadar mig. Det låter väl rimligt? Det är också ganska egoistiska prioriteringar (min lycka är viktigare än andras, min säkerhet är viktigare än andras), och det är ofta detta folk menar, tror jag, när de lite svepande säger "alla är egoistiska". Det hemska är att den tanken används som argument för att egoism skall vara den primära drivkraften i samhället. Men om jag följer den nyliberala tanken om hur man bygger ett idealsamhälle blir prioriteringarna istället såhär:
1. Undvik att jag blir skadad
2. Sträva efter min egen lycka
3. Undvik att andra blir skadade
4. Sträva efter andras lycka
Det är bara punkt 2 och 3 som har bytt plats, men det får en hemsk konsekvens: Jag är tillåten att sträva efter min egen lycka även om det skulle gå ut över andra. Det är naturligtvis en generalisering, även nyliberaler brukar vara emot väpnade rån, till exempel. Men om verkan flyttas tillräckligt långt från orsaken brukar de tycka att det är OK. Om jag till exempel försämrar arbetsvillkoren på min fabrik för att maximera vinsten, så går det ut över arbetarna, men kopplingen mellan orsak och verkan är inte lika tydlig, alltså är det moraliskt OK för en företagsledning att bara ge arbetarna det lagen kräver även om det skulle vara otillräckligt, eftersom det är acceptabelt att sträva efter sin egen vinst även om det går ut över andra. Att det bara är lagen som hindrar många kapitalister från att göra nästan vad som helst för den egna vinsten finns mycket stöd för.
För att det här inlägget inte skall bli alldeles för långt skall jag nu avrunda:
Att vara vänster är i mångt och mycket en moralisk fråga för mig. Alla människor skall ha rätt att sträva efter sin egen lycka, men den strävan måste underställas skyddet mot att andra blir skadade. Ett samhälles första prioritet bör alltså vara att alla individer har sina grundläggande behov tillgodosedda (inte skadas). Därefter bör så mycket individuell frihet som möjligt tillåtas. Jag försöker alltså förstå vad mina etiska prioriteringar får för konsekvens för vilket samhälle jag vill leva i, och det leder mig till ett samhälle där individens frihet, i vissa fall, är underställd det allmänna bästa, d.v.s. i de fall då individens agerande skadar andra individer, eller somhället i stort. Det för mig är solklart vänster. Vilka etiska prioriteringar gör du, och vad får det för konsekvens för ditt politiska ställningstagande?
Jag tror att de flesta är överens om att vi, när vi ställs inför etiska val, har några grundläggande frågor att ta hänsyn till. Jag anser att de kan delas in såhär: den egoistiska strävan efter den egna lyckan, och den empatiska strävan efter andras lycka. Delvis separat från dessa har vi den egoistiska strävan efter att skydda sig själv från att bli skadad, och den empatiska strävan efter att skydda andra från att bli skadade. De två sista kan tyckas vara identiska med de två första, om jag strävar efter min egen lycka vill jag självklart inte bli skadad, men när vi pratar om etiska prioriteringar måste de behandlas separat. Om det finns en kanelbulle, och någon har valet mellan att äta den själv (tillfredsställa sina behov) och att ge den till en främling (tillfredsställa någon annans behov) så väljer man nästan alltid att äta den själv. Inför valet mellan att äta den själv för att man är sugen eller ge den till någon som håller på att svälta ihjäl (förhindra någon annans skada), så väljer dock de flesta, tror jag, att ge bort den. För att ställa upp det här på ett överskådligt sätt kan man formulera fyra regler som kan underställas varandra enligt personlig preferens. Den viktigaste prioriteringen hos de flesta torde vara att inte själv bli skadad, alltså:
1. Undvik att jag blir skadad
Så långt håller de flesta med. Jag tror också att jag har med mig de flesta när jag säger att man inte prioriterar strävan efter sin egen eller andras lycka högre än att undvika att andra blir skadade. Jag vill alltså inte att min egen lycka skall vara på andras bekostnad. Då får vi:
1. Undvik att jag blir skadad
2. Undvik att andra blir skadade
Därefter är det ganska enkelt. Jag tycker att min egen lycka är viktigare än andras, alltså:
1. Undvik att jag blir skadad
2. Undvik att andra blir skadade
3. Sträva efter min egen lycka
4. Sträva efter andras lycka.
Titta på den listan. Jag strävar inte efter andras lycka om det hindrar min egen, jag strävar inte efter min egen lycka om det skadar andra, jag strävar inte efter att skydda andra från skada om det skadar mig. Det låter väl rimligt? Det är också ganska egoistiska prioriteringar (min lycka är viktigare än andras, min säkerhet är viktigare än andras), och det är ofta detta folk menar, tror jag, när de lite svepande säger "alla är egoistiska". Det hemska är att den tanken används som argument för att egoism skall vara den primära drivkraften i samhället. Men om jag följer den nyliberala tanken om hur man bygger ett idealsamhälle blir prioriteringarna istället såhär:
1. Undvik att jag blir skadad
2. Sträva efter min egen lycka
3. Undvik att andra blir skadade
4. Sträva efter andras lycka
Det är bara punkt 2 och 3 som har bytt plats, men det får en hemsk konsekvens: Jag är tillåten att sträva efter min egen lycka även om det skulle gå ut över andra. Det är naturligtvis en generalisering, även nyliberaler brukar vara emot väpnade rån, till exempel. Men om verkan flyttas tillräckligt långt från orsaken brukar de tycka att det är OK. Om jag till exempel försämrar arbetsvillkoren på min fabrik för att maximera vinsten, så går det ut över arbetarna, men kopplingen mellan orsak och verkan är inte lika tydlig, alltså är det moraliskt OK för en företagsledning att bara ge arbetarna det lagen kräver även om det skulle vara otillräckligt, eftersom det är acceptabelt att sträva efter sin egen vinst även om det går ut över andra. Att det bara är lagen som hindrar många kapitalister från att göra nästan vad som helst för den egna vinsten finns mycket stöd för.
För att det här inlägget inte skall bli alldeles för långt skall jag nu avrunda:
Att vara vänster är i mångt och mycket en moralisk fråga för mig. Alla människor skall ha rätt att sträva efter sin egen lycka, men den strävan måste underställas skyddet mot att andra blir skadade. Ett samhälles första prioritet bör alltså vara att alla individer har sina grundläggande behov tillgodosedda (inte skadas). Därefter bör så mycket individuell frihet som möjligt tillåtas. Jag försöker alltså förstå vad mina etiska prioriteringar får för konsekvens för vilket samhälle jag vill leva i, och det leder mig till ett samhälle där individens frihet, i vissa fall, är underställd det allmänna bästa, d.v.s. i de fall då individens agerande skadar andra individer, eller somhället i stort. Det för mig är solklart vänster. Vilka etiska prioriteringar gör du, och vad får det för konsekvens för ditt politiska ställningstagande?
Kommentarer
Postat av: Sigrid Malmkvist Padoan
Kristallklart!
Trackback
